LERAN...
När jag börjat måla lönnens knoppar våren 1990 och närmare skulle utforska hur knoppfjällen förhöll sig till varandra, gjorde jag några små modeller i lera.
Senare, när jag började måla knoppar med barn, gick jag på kurs för att lära mig bygga upp några betydligt större knoppar att ha med som pedagogiskt hjälpmedel.
Plattan under den största lerknoppen blev verkligen inte vacker, men jag trodde då att knoppen inte skulle kunna stå för sig själv, vilket senare skulle visa sig vara fel!
EN FORTSÄTTNING
LERAN har alltid lockat mig, därför kändes det både roligt och naturligt att arbeta vidare, men i stengodslera, och gestalta fler knoppar vartefter. Genom kurser för keramiker Anne-Margret Johansson -Pettersson på Eskilstuna folkhögskola och senare keramiker Anna Eilert har jag haft möjligheten att bränna knopparna som raku.
Bilden... Ann-Margret och Anna under en rakubränning i Borsökna, hösten 2012.
RAKU-bränning i Borsökna i mars 2013.
Vad behövs?
Gasol, tunnor med keramisk fiber, kärl med kutterspån för syrereduktion och matsäck, eftersom väntan kan bli lång när många ska bränna.
I korgen ligger de glaserade knopparna, färdiga för att rakubrännas.
Gasolröret med sitt munstycke ansluts till tunnan.
I väntan på den omskapande hettan...
När det heta föremålet sänks ned i kutterspånet
tar det förstås eld och syret reduceras därmed.
Mer spån öses över så föremålet blir helt täckt.
Den del som inte är glaserad blir efter bränningen
svart.
Rakubrännerska med skyddsutrustning...
Glaseringsmetoder...med Maud Frykman
Under hösten 2013, hade jag möjlighet att delta
några ggr i en raku-kurs med gästläraren Maud Frykman.
Vi fick pröva på ett intressant sätt att lägga glasyr för
att få fram mönster i svart/vitt. Här bränner vi s.k provplattor i Borsökna.
På bilden Anna och Maud i samspråk.
Så här vackert skiftande och glänsande blev plattorna
efter bränningen. När de svalnat skulle dock den
yttre skönheten knackas bort för att ge plats åt det undre,
nu synliggjorda mönstret..
RAKU ÄR SOM LIVET, MAN VET ALDRIG HUR DET BLIR!
Citat från kursledarna...
Lönnknopp från 1991, 12 cm hög.
Lönnknoppar i lera, från 2003, 46 cm resp. 28 cm höga. Med stöd!
Vidareutvecklade skulpturer, nu i stengods. Efter skröjbränning, rakubrända med och utan glasyr, 2008.
Resultat av bränningen i Borsökna i mars 2013.
Genom alla processer så är nu knopparna, LIND, ASP och BJÖRK rakubrända... och jag är nöjd!
ATT BYGGA EN SÅGSPÅNSUGN eller drömmen om att bränna hemma. Hösten 2011.
En gräsfri yta skapas. Den täcks med sand för att skydda jorden mot för stark värme och eld.
Blocken läggs ut i lämplig form. (Här rådde viss osäkerhet...).
Formen fylldes med kutterspån upp till hälften och knopparna placerades lagom långt från varandra.Resten av utrymmet upp till kanterna fylldes med ytterligare spån.
SKULLE DENNA HEMGJORDA UGN VERLIGEN FUNGERA?
Lite T-sprit duschades över , en tändsticka (eller fler) sattes till och elden tog sig bra!
En plåt fick fungera som lock. Nu skulle elden brinna hela natten.
Röken bolmade och lukten av bränt kutterspån kändes vida omkring. Vinden låg rätt från huset, något att tänka på innan man sätter eld.
På förmiddagen kunde plåten äntligen dras av med viss hjälp och...
..och här ligger resultaten, sot -och askbemängda knoppar av Trollhassel och Lind!
DET BLEV ETT RESULTAT...som jag visade i ett fönster på utställningen i Göteborg i december samma år.
